prot-1899--ak--007.xml lines 3925-3969
<u xml:id="i-3qo8dWn2o1EpqD4nWPm3gK" who="i-DPSKdaCf6QjiTxUvV2sFQN" prev="i-BZxiW6FketVCw71kWAMn2a" next="i-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmg">
<seg xml:id="i-7FukrywB5mVidfNKArc3vh">
Nu kan man fråga: skall man söka få en ändring genomförd, hvarigenom
verkligen bringas till stånd hvad lagstiftaren velat, hvad blir
då följden? Herr Fredholm har sagt, med fullt skäl, att i den
prohibitistiska lagstiftningen bör man vara försigtig; men man
bör dock icke vara så försigtig, att man är rädd att vidtaga en
åtgärd, utan hvilken lagen i sjelfva verket blir för det mesta
en död bokstaf. Här är ju förhållandet, att det finnes en formulering,
som vid 1853 —54 års riksdag föreslogs af särskilda utskottet
och antogs ar presteoch borgarstånden, ehuru, på grund af ridderskapets
och adelns olika mening, paragrafen fick den lydelse, den nu har.
Den förra lydelsen
</seg>
</u>
<pb facs="https://swerik-project.github.io/riksdagen-records-pdf/1899/prot-1899--ak--007/prot-1899--ak--007_041"/>
<note xml:id="i-WdGczbQZ6qHdYvaZZhSngW">
N:o 7.
</note>
<note xml:id="i-BvFmwQxcLmHPvyUg64aHDf">
Ang. ändring af 47 $ bränvinsförsäljningsförordningen. (Forts.)
</note>
<note xml:id="i-BQYxqXNcdPx1TZ9nra7udQ" type="date">
42 Lördagen den 18 Februari.
</note>
<u xml:id="i-SjDbk6xZYBwcmii4xterrc" who="i-DPSKdaCf6QjiTxUvV2sFQN" prev="i-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmg" next="i-PqgUztgKrDBEhrCQk5FkBo">
<seg xml:id="i-HXHKNMoxonWtTKXU3Dzy52">
är densamma, som fins i en annan lag af liknande beskaftenhet,
nemligen bränvinstillverkningslagen. Då ligger det nära till hands,
att man återgår till denna bestämmelse och tager upp den. Mig
synes det, som om man hade fullt skäl dertill, derför att man
med fördel användt en sådan bestämmelse i tillverkningslagen.
Här har visserligen sagts, att förhållandena äro väsentligen olika
i fråga om bränvinstillverkning. Dels fordras der en mängd redskap,
som knappast kunna tänkas komma till användning utan att husbonden
har vetskap derom, dels är det icke der såsom i försäljningslagen,
att han förlorar sina rättigbeter. Ja, det der är nog sant i viss
mån. Men det är icke alla förseelser, som äro af den beskaffenheten.
Det fins straff för den, som bryter kronans insegel och olofligen
tager ut bränvin från nederlag; den, som gör det, kan första gången
blifva dömd till straffarbete i ett år. Det måtte väl vara litet
strängare straff än att förlora försäljningsrättigheterna. Från
den synpunkten kan man icke hysa några farhågor.
</seg>
</u>
Utterance
i-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmgis referenced twice inprot-1899--ak--007.xmlbut is not part of records in v2025.12.19i-3qo8dWn2o1EpqD4nWPm3gKrefers toi-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmgas 'next'i-SjDbk6xZYBwcmii4xterrcrefers toi-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmgas 'prev'So it looks like
i-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmgshould be between them.prot-1899--ak--007.xml lines 3925-3969 <u xml:id="i-3qo8dWn2o1EpqD4nWPm3gK" who="i-DPSKdaCf6QjiTxUvV2sFQN" prev="i-BZxiW6FketVCw71kWAMn2a" next="i-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmg"> <seg xml:id="i-7FukrywB5mVidfNKArc3vh"> Nu kan man fråga: skall man söka få en ändring genomförd, hvarigenom verkligen bringas till stånd hvad lagstiftaren velat, hvad blir då följden? Herr Fredholm har sagt, med fullt skäl, att i den prohibitistiska lagstiftningen bör man vara försigtig; men man bör dock icke vara så försigtig, att man är rädd att vidtaga en åtgärd, utan hvilken lagen i sjelfva verket blir för det mesta en död bokstaf. Här är ju förhållandet, att det finnes en formulering, som vid 1853 —54 års riksdag föreslogs af särskilda utskottet och antogs ar presteoch borgarstånden, ehuru, på grund af ridderskapets och adelns olika mening, paragrafen fick den lydelse, den nu har. Den förra lydelsen </seg> </u> <pb facs="https://swerik-project.github.io/riksdagen-records-pdf/1899/prot-1899--ak--007/prot-1899--ak--007_041"/> <note xml:id="i-WdGczbQZ6qHdYvaZZhSngW"> N:o 7. </note> <note xml:id="i-BvFmwQxcLmHPvyUg64aHDf"> Ang. ändring af 47 $ bränvinsförsäljningsförordningen. (Forts.) </note> <note xml:id="i-BQYxqXNcdPx1TZ9nra7udQ" type="date"> 42 Lördagen den 18 Februari. </note> <u xml:id="i-SjDbk6xZYBwcmii4xterrc" who="i-DPSKdaCf6QjiTxUvV2sFQN" prev="i-HXuk1MuhsbgDmcHWw8mDmg" next="i-PqgUztgKrDBEhrCQk5FkBo"> <seg xml:id="i-HXHKNMoxonWtTKXU3Dzy52"> är densamma, som fins i en annan lag af liknande beskaftenhet, nemligen bränvinstillverkningslagen. Då ligger det nära till hands, att man återgår till denna bestämmelse och tager upp den. Mig synes det, som om man hade fullt skäl dertill, derför att man med fördel användt en sådan bestämmelse i tillverkningslagen. Här har visserligen sagts, att förhållandena äro väsentligen olika i fråga om bränvinstillverkning. Dels fordras der en mängd redskap, som knappast kunna tänkas komma till användning utan att husbonden har vetskap derom, dels är det icke der såsom i försäljningslagen, att han förlorar sina rättigbeter. Ja, det der är nog sant i viss mån. Men det är icke alla förseelser, som äro af den beskaffenheten. Det fins straff för den, som bryter kronans insegel och olofligen tager ut bränvin från nederlag; den, som gör det, kan första gången blifva dömd till straffarbete i ett år. Det måtte väl vara litet strängare straff än att förlora försäljningsrättigheterna. Från den synpunkten kan man icke hysa några farhågor. </seg> </u>